Ibland (rätt så ofta) blir det stressigt när det är dags att gå till dagis, även om man tycker att man har förberett så mycket som möjligt. Häromdagen var Leo inte speciellt samarbetsvillig vid påklädningen av ytterkläderna. Vi börjar dessutom att bli sena. Och Emma ligger och skriker på sin filt. Då är det lätt att stresshormonerna börjar dansa runt i den trötta mammans kropp.
Leo behöver en tjocktröja. Den har lite för långa ärmar. Så jag viker upp dem. Leo viker ner dem. Jag viker upp dem igen och säger åt honom att sluta. Emma gallskriker. Leo viker ner ärmarna igen. Då rynkar jag ögonbrynen, ser arg ut och väser: Leo, kan du sluta vara så jobbig!
Leo rynkar ögonbrynen, ser arg ut och väser: Mamma, kan du sluta vara ett pendeltåg!
Då kommer man liksom av sig. Och börjar skratta. Vad sjutton får han allt ifrån?
Så söt kommentar!
SvaraRadera/JLB