Men var fan tog hon vägen?

Emma har haft en lång och seg förkylning. En av de största nackdelarna är att hon inte sover bra på rygg utan vaknar av hostan och igenkloggad näsa. Så trots att vi numera inte har några vänner vars dörrar vi kan hänga morgonbullar på, både P. och J&J har ju flyttat, tog far och dotter en Mycket Tidig Promenad till Bullens bageri tidigare i veckan. Emma sover nämligen mycket bättre halvsittande i vagnen (då luftrören blir fria från slem).

Mycket riktigt tog det inte många minuter förren Emma slocknade när vi börjat gå. Försiktigt fällde jag ner vagnens huva och går vidare. Ca 10 min senare kommer vi fram till Bullens. Tyst gläntar jag på huvan för att kolla om Emma fortfarande sover. Hon är borta.

En enda tanke far genom min trötta hjärna. Men VAR fan tog hon vägen? Och så en gång till. Men var FAN tog hon vägen?!! Då ser jag två små vita tussar längst ner i vagnen. Det visar sig vara öronen på huvan till Emmas vinteroverall. Hon har nämligen i sömnen glidit ner till botten på sin åkpåse där hon nu sover sött, ihopkrupen med ena handen under vänster kind.

Fy busiga bebis, inte skrämma din pappa sådär!!

(Pulicerar bildbevis till farmor att hon nu är klädd för vinter och inte fryser; vinteroverall och dubbla åkpåsar i vagnen).